Kanske bara drömmar.

Himlen är grå och det är kallt. Jag fryser då och då men på skolan verkar det som att de vill att vi ska svettas ihjäl. Jag som är en av de stackarna som är varmblodig kan inte njuta av hösten med stickade tröjor. Väntar på att något ska hända. Dagarna flyter på och som vanligt längtar jag till något som inte är nuet.
Skrattar men känner mig ändå ensam alltför enkelt. Ingen lägger märke till något och jag tänker att det inte är så långt kvar till gymnasiet ändå. Där kanske det finns någon som jag. Som vill gå på nattpromenader och sova över hos varandra fast egentligen bara ligga och fnissa hela natten. Som vill gå och fika var och varannan dag och som man kan prata om allt med. Men det kanske bara är drömmar. Kanske livet alltid kommer se ut såhär.

Ej min bild.