Jag känner mig förvirrad och sviken. Jag trodde att jag betydde mer för dig, jag hade tydligen fel. Ensamhet. Ännu en gång är det tanken på gymnasiet som får mig att hålla uppe modet. Att få börja om på början och lära känna nya personer. Det är oktober och jag längtar till London, fina fina London. När jag har gått ut gymnasiet vill jag fly till London i någon månad med vänner. Sitta på golvet med tända ljus och äta billiga nudlar för vi kommer vara fattiga ungdomar. Uppfattar jag kanske livet fel?
Jag tycker att du skriver väldigt bra för att "bara" vara 15 :)
SvaraRadera