Från lägret....
Så var man konfirmerad. Blandade känslor verkligen. Såklart är det kul att vara konfirmerad och det har varit en rolig dag men samtidigt är det sorgligt. Om jag ska vara ärlig så är jag rädd. Rädd för att tappa kontakt med folk. Rädd för att sluta prata med personer. Kommer sakna så himla mycket. Att sitta där en tisdagseftermiddag, med den turkosa bibeln i handen och fnissa åt något som Kristoffer sagt. Att ropa "JA!" när det blir dags för en lek och sedan inse att jag ändå var sämst på den. Att få ont i benen när vi sitter och har andakt och sedan gå ut ur kyrkan alldeles för mätt efter fikat.
Sitter och gråter om någon ville veta, för sådan är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar